Princip, fördelar och användningsmöjligheter för innovativa panoramapyrometrar
Inledning
Temperaturmätning av rörliga objekt

Abb. 1 Så länge tråden svänger inom mätfältet är en korrekt mätning möjlig.
Av denna anledning gjordes för många år sedan försök med anordningar som genererade ett rektangulärt mätfält rent optiskt. En speciell cylindrisk lins spred mätfältet i riktning mot en axel, som man känner det från ett spegelskåp. I princip var detta en lösning. Den ojämna känslighetsfördelningen på sensorns mätyta visade sig dock vara ett problem. En annan nackdel var den höga kostnaden för denna speciallins. Dessutom kunde apparaterna bara användas för ett fast mätavstånd. En annan svårighet var att den optiska bilden i genomsiktslinsen var förvrängd, vilket gjorde det svårt att rikta in apparaten.
Användningen av ett rektangulärt mätfält är särskilt intressant i kombination med en kvotpyrometer. En kvotpyrometer registrerar värmestrålningen från ett mätobjekt i två olika våglängdsområden. Kvoten av de två spektralstrålningarna ändras proportionellt mot temperaturen. Denna mätprincip gör att mätobjektet kan vara mindre än mätfältet. Till skillnad från en enkanalig pyrometer kan den korrekta temperaturen fortfarande bestämmas för ett varmt mätobjekt framför en kall bakgrund.
Struktur och arbetssätt

Abb. 2 Blockschema över den optiska uppbyggnaden av panoramapyrometern: mätobjekt (1), fokuserbart utbytbart objektiv (2), bländarsystem (3), avledningsspegel och sensor (4), mätfältsmarkör (5), okular eller videokamera (6)
En annan optisk utmaning måste lösas under utvecklingen av panoramapyrometern. På grund av optiska avbildningsfel och en inhomogen känslighetsfördelning på mätytan har kvotpyrometrar vanligtvis den egenskapen att mätobjektets position i mätfältet har en märkbar inverkan på den uppmätta temperaturen. Vid mätfältets kant kan temperaturvisningen stiga med över 30 °C vid en objekttemperatur på 1000 °C (fig. 3).
Fluktuationer i temperaturvisningen kan även uppstå med konventionella kvotpyrometrar om mätobjektets diameter ändras av produktionsskäl och mätfältet därför fylls på ett annat sätt.

Fig. 3 Felaktig temperaturökning med kvotpyrometrar om det heta objektet befinner sig i utkanten av mätfältet.
Brett utbud av visuella variationsmöjligheter

Abb. 4 Modulär design av pyrometern bestående av elektronik, utbytbara linser och valfria fästlinser.
Enkel uppriktning och hög driftsäkerhet

Abb. 5 Det är mycket enkelt att rikta in panoramapyrometern med ett rektangulärt mätfält mot små föremål och stora mätavstånd.

Abb. 6 Tillförlitlig temperaturmätning även vid fluktuerande position av svetsfogen.

Abb. 7 Mätning av temperaturen under gjutningen med en bärbar panoramapyrometer.
Typiska användningsområden
Ett typiskt exempel är tillverkningen av ändlösa rör där materialet bockas och svetsas samman. Uppvärmningen sker med hjälp av en induktionsspole. Positionen för den lilla svetspunkten kan variera, så att svetsfogen med konventionella apparater ibland kan ligga utanför mätfältet och mätning är då inte längre möjlig (fig. 6).
Vid tillverkning av glasflaskor ändras glasdroppens position och form vid skjuvningen. Även här ger en panoramapyrometer större mätsäkerhet. Materialets temperaturpåverkan och färgen på det delvis genomskinliga glaset spelar också en roll. Denna påverkan reduceras kraftigt med panoramapyrometerns kvotmätmetod.
I tråddragningssystem värmebehandlas sedan tråden. Tråden passerar genom en induktionsspole med hög hastighet. Det är oundvikligt att tråden svänger mellan styrrullarna. När det gäller tunna trådar kan fluktuationen vara flera gånger trådens diameter. Under dessa förhållanden är punktmätning knappast möjlig.
Den manuella beröringsfria temperaturmätningen av flytande metall när den hälls i formen utförs från ett säkert avstånd. Med en konventionell apparat med runt mätfält är det svårt att rikta in pyrometern mot gjutstrålen, särskilt som strålens position kan ändras beroende på skänkens lutningsvinkel. En enhet med rektangulärt mätfält är mycket enklare att hantera (bild 7).
Mätning av temperaturen på de minsta objekten, t.ex. en glödtråd eller ett värmeelement i ett röntgenrör, ställer de högsta optiska kraven på enheterna. För det mesta kunde sådana applikationer tidigare bara lösas med så kallade intensitetsjämförelsepyrometrar. Med dessa apparater mäts temperaturen manuellt genom att operatören visuellt jämför radiansen hos en intern referensstrålare och det objekt som ska mätas.
Svårigheten med att använda elektroniska mätapparater ligger i den mekaniska anpassningen av apparaterna till extremt små mätobjekt. Sådana mätuppgifter kan också lösas mycket enklare med panoramapyrometern.
Metrologiska gränser
Detta värde beror bland annat på mätobjektets emissivitet och den absoluta temperaturen. I början av mätområdet kan en kvotpyrometer redan ge ett tillförlitligt mätvärde om strålningsenergin är 10 % av radiansen hos en svartkroppsstrålare vid samma temperatur. När mättemperaturen ökar är en ännu större signaldämpning tillåten. Dämpningen påverkas av emissiviteten, graden av partiell belysning, formen på mätobjektet och sikthinder som ånga, damm och rök i mätfältet. Som exempel kan nämnas en ståltråd med en emissivitet på 0,6. När det gäller ett runt mätobjekt måste man också ta hänsyn till att den strålning som pyrometern registrerar delvis sänds ut i en mycket flack vinkel. Säkerhetsfaktorn 1,5 används då också som en approximation. Graden av partiell belysning, mätfältets bredd och det maximala mätavståndet kan beräknas med hjälp av följande formler.
Grad av partiell belysning = (minsta analyserbara signalstyrka ÷ emissivitet) × säkerhetsfaktor
Med hänvisning till exemplet ovan måste mätfältet vara minst 10 % ÷ 0,6 × 1,5 = 25 % fullt för att pyrometern ska kunna bestämma ett mätvärde. Signalstyrkan som en indikation på mätvärdets tillförlitlighet kan visas på pyrometerns display.
För en tråddiameter på 5 mm ger detta en maximal bredd på mätfältet på 5 mm ÷ 0,25 = 20 mm för början av mätområdet.
Med en panoramapyrometer anges den optiska upplösningen av avståndsförhållandet (mätavstånd ÷ mätfältets storlek) för bredden DW (width) och för höjden DH (height). Baserat på ett avståndsförhållande på t.ex. DW = 40 : 1 ger detta ett maximalt mätavstånd på 40 × 20 mm = 800 mm. Eller annorlunda uttryckt: För ett avsett mätavstånd på t.ex. 500 mm måste ett objektiv med ett avståndsförhållande på DW ≥ 500 mm ÷ 20 mm, dvs. ≥ 25 : 1, användas för att mätfältet ska belysas tillräckligt av mätobjektet.
Panoramapyrometern kan även användas så att mätfältet riktas i längdriktningen mot objektet. Detta gör att pyrometern kan mäta ett större område av objektet jämfört med en enhet med ett runt mätfält, så att den kan användas för trådar med en diameter från 0,1 mm.
Enhetens versioner

Abb. 8 Kompakt panoramapyrometer med LED-pilotljus.